Hoppa till innehåll

Lärdomar av möte med arbetsgivaren

20 november 2009

Vad har jag lärt mig av dagens möte?
Hur kan jag se på det positivt o konstruktivt?

Att dialog är svårt…. men det är inte en positiv slutsats, det bara är
öppenhet o intention kan inte vara ensidigt
bristande tillit o förtroende skapar murar

Att jag var lugn o närvarande
vuxen o stabil
inte lät någon slå på mig

Jag stod upp för mig
hävdade min mänsklighet
jag är normal
Jag reagerar normalt då jag blivit utsatt för våld
att det inte betyder att jag är ”fel” eller ”sjuk”
jag har inte dolt något i detta
det är inget fel på mig – det var det som hände mig som var fel

Att jag måste acceptera mitt utanförskap på min arbetsplats
att jag inte kommer att få höra till
inte få vara delaktig
en i gänget
någonsin
Det finns ingen sådan vilja hos arbetsgivaren

Att jag, om jag vill ha kollegor, måste jag begära omplacering
börja om på nytt
pendla långa sträckor
då efterfrågade jag inte kollegor med samma yrke
bara medmänniskor på jobbet…

Men jag vill inte börja om
jag vill se arbetskamraterna på jobbet som mina kollegor
jag vill tillhöra o vara med
är det så konstigt?
för mycket begärt?

Jag måste acceptera att jag inte kommer att få en närvarande chef
eller någon att vända mig till då jag behöver bollplank
Jag kommer att fortsätta stå ensam
känna mig ensam
Detta måste jag acceptera

Jag måste acceptera att min säkerhet inte kommer att förebyggas
det kommer att förbli som det är
intentionen finns inte hos arbetsgivaren
trots lagar o regelverk

Är mitt arbete värt detta?
Är jag inte värd bättre?
Är jag inte mer rädd om mig själv, mitt liv o min hälsa?

Är jag inte värd en arbetsgivare som är rädd om sina anställda?
som värnar om god arbetsmiljö
om trygghet o säkerhet
som vill sina anställda väl
som vill mig väl

Kanske fler frågor än svar… processen lever vidare i mig
Något ska jag lära mig av detta
ur detta
Den dagen jag kliver ut på andra sidan
är jag starkare
med nya insikter
nya värderingar

En dag i taget –

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 21 november 2009 20:35

    Me da mucha pena leer tu inlägg. Quiero que sepas que en mi tienes una amiga y una kollega. Alomejor no es lo que buscas, me refiero que seria mejor que sientas que tienes un grupo mas grande de kollegas donde te sientes en i gänget, pero conmigo får du vara dig själv 😉 Tambien entiendo que lo que paso hace un tiempo atras te afecto mas de lo que yo pensé. Cuidate!

    (härlig blandning av språken…en gåva jag har!)

    -Jenny

    • 22 november 2009 00:30

      Que linda tu mescla de idioma 😉 Tack för din kommentar
      Estoy en un proceso interesante ahora, yo salgo adelante sin un empleador que me apoya. Duele cunado el empleador insinua otra cosa… por causa de un trauma anterior en la vida privada.
      Jag har känt sympati o stöd från chefer o personal, lastimosamente tengo otra jefe aparte que no actua igual, tyvärr har det inte avhjälpt mina sömnsvårigheter. De går över med tiden, det vet jag av erfarenhet 🙂 Jag kommer tillbaka!
      Jag vill fortsätta mitt arbete framöver, lära känna fler kollegor o få fler vänner bland er.
      Gracias por tu amistad, ya lo habia sentido asi y es mutuo. Vi är som vi är o vi är oss själva – det är därför vi är så bra 🙂
      Con cariño

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: