Skip to content

Det hjälper inte med materiella förutsättningar till personlig utveckling

16 november 2009

Jag har under lång tid pressat mig själv framåt, en dag i taget. Det ska gå, jag måste orka, får vila sen o allt det där fina som jag sagt för att övertyga. Övertyga vem? – mig själv… *suck*

Detta har pågått länge, i många långa år, av nödvändighet men också av vana.

Nödvändighet då jag haft olika vikariat o en vikarie måste alltid orka, för en vikarie finns inget val, än mindre då vikarien är ensamförsörjande ensamstående morsa.
Av vana – varför denna min vana? Jag misstänker att den är en del av mig som ligger djupt inbäddad i mitt sociala arv, min kamp för att duga. Denna del är inte påverkansbar beroende på vilket jobb jag har, den bär jag alltid med mig djupt i mitt inre. Jag ser mönstret allt tydligare – det är alltid första steget mot tillfrisknande.

Efter semestern i somras (min första på 10 år) har jag jobbat på en dag i taget, oavsett om jag orkat eller inte. Känt mig febrig o skakig varje dag framåt lunch, frusit o svettats om vartannat. Jag har sovit dåligt på nätterna, vaknat i panik o med hjärtklappning, lite PTSD som brukligt är….  Små normala arytmier har ökat o blivit dagliga, obehagligt men ofarligt. På helgerna har jag inte tagit mig ur sängen, utmattad legat kvar då kroppen tvingat mig vila. Valt bort umgänge med vänner o bekanta då jag inte haft kraft, inte orkat mer än det absolut nödvändigaste, om ens det. böcker

Detta har pågått samtidigt som jag under lång tid aktivt försökt ta hand om mig själv o förändras i positiv o hållbar riktning, genom åren samlat kunskap o insikt. Jag har det senaste året övergått från västerländsk till kinesisk medicin, qi gong o meditation. Från delsyn på människan till helhetssyn. Men detta fungerar inte om det blir en parentes i ens liv, det behöver vara en integrerad del av tillvaron.

Min nyfikenhet på Echartd Tolles böcker stiger (men jag hinner/orkar inte läsa dem) Min nyfikenhet på Mindfullness stiger men jag orkar inte ta till mig metoden. Jag har MASSOR med bra böcker i min bokhylla som skulle kunna lära mig mycket klokt o användbart – om jag bara hann o orkade läsa dem.

Jag har monterat en hängmatta i mitt vardagsrum, påbörjat skapandet av en oas för meditation o frid. Hur ofta hinner o orkar jag bara vara i nuet – där i min hörna?

pall

Nu hjälper det inte att ha en massa bra böcker, inte ens att läsa dem alla. Det hjälper inte att skapa en meditationshörna i sitt hem.
Det krävs av mig ett aktivt beslut att ta hand om mig själv o sluta snurra vidare i ekorrehjulet, eller flykten från Matrix som en som en annan bloggare kallar det.

På halloween fredagen  fick jag rådet av min lärare o behandlare i kinesisk medicin att lyssna på min kropp innan den kraschar. Han sa det inte skämtsamt, inte som förr då han sagt samma sak. Det var liksom allvar nu, sista chansen innan väggen kommer emot mig i 110 knyck.

Då jag vågade stå (ligga) kvar o känna hur trött jag är, blev liksom överfallen o omkullslagen. O vad jag längtar efter energi, mina älskade energikickar då jag känner mig hur pigg som helst i flera timmar. Då jag lyckas lura min kropp att orka lite till genom att engagera mig i en uppgift o känna glädjen i att utföra den. Jag är inte där nu, måste allt vila lite till först.

En dag i taget –

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: