Skip to content

Vad som syns utåt – vad som känns inåt

04 november 2009

Jag är högpresterande i mitt jobb, jag löser det mesta, tänjer på mina gränser o mina arbetstider, är lojal mot min arbetsgivare. Ger alltid lite till, lite mer då behoven överstiger den faktiska arbetstiden, den faktiska inre kraften.

Pie skriver om något liknande  här, på ett sätt som jag känner igen, jag citerar henne:

Drivande, energisk person som har svårt att hantera aktivitetsnivån, sätta gränser och lyssna till egna behov.Jag är bl a perfektionist, disciplinerad, ordningsam och strukturerad i min personlighet – vilket i mångt och mycket går tvärt emot min funktionsnedsättning. Jag har lätt för att hålla ”många bollar i luften”, lösa problem, snabbt lära mig nya saker osv. Det är nog därför man inte förut kunnat ana vad jag hade att kämpa mot i min hjärna.

Jag vet med mig att jag ger uttryck av att vara en kraftfull person, ett energiknippe med sprudlande idéer o kreativitet. Jag tänker att det är en positiv sida o kraft. Detta kraftfulla i min personlighet kan även te sig ”aggressivt”. Jag vet vart jag står o vad jag vill o är inte beredd att låta någon trampa på mig, detta kan även skrämma kollegor o chefer.

Då min kraft börjar sina pendlar jag mellan min inre önskan o drivkraft att vara kreativ och denna aggressivitet (eller sunda vrede?) där jag säger nej, sätter gränser o försöker skydda mitt inre så att jag får respit o möjlighet att återhämta mig. Jag får då ett alltmer negativt o gnälligt uttryck. Gnälliga människor är rätt jobbiga, det tycker jag med, jag gillar inte denna sida av mig själv. Men även detta är en del av mig.

När min kraft är på upphällningen blir jag rädd. Jag börjar lite i taget notera att jag inte får ihop min tillvaro o mitt liv. Minnet börjar fungera sämre, jag sover sämre o däckar kategoriskt all ledig tid. Jag får ingen fritid att kunna hämta ny energi från, umgås med vänner o andra jag tycker om, då jag inte längre har orken.

Det jag försöker skydda är mitt inre. I mitt inre växer sorgen, sorgen att inte orka. Där växer rädslan, rädslan att inte duga.

Då jag skyddar mitt inre ser andra en kvinna som bär på vrede mot upplevda orättvisor, en vrede att inte bli lyssnad på att inte bli respektfullt bemött. Den som vågar titta lite närmare ser sorgen, men det är inte många som vill, vågar o orkar se. I sorgen är jag, som alltid, en liten puppa.

Numer ser jag dessa delar o mönster i mig, jag tillfrisknar – en dag i taget –

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser
One Comment leave one →
  1. 04 november 2009 19:55

    Att vara en energisk person, kan verkligen både vara på gott och på ont. På gott för att positiv energi ofta smittar av sig och man blir själv gladare av det. Tyvärr kan det också urlaka en person och göra att man tappar all energi…

    P.S. DU DUGER, vännen, och mer än så! ♥ D.S.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: