Hoppa till innehåll

En kväll med mina ungdomar

18 oktober 2009

Igår kväll då jag var HELT slut så undrade min son om han kunde hjälpa mig med något (!) Han städade undan en del större grejer o fixade sånt som kräver viss kroppslängd innan han drog ut – Tack go yngel!

Så ringde dottern o erbjöd sig att handla åt mig. Gu´va svårt att ta emot lite hjälp, inte ska väl hon behöva bära hem matvaror åt mig. Bad henne köpa lite yoghurt så jag kunde njuta av nektarinfrukost även söndag morgon. Hon var så pigg o glad o fylld med energi att jag nästan inte orkade lyssna… Lite irriterade blev hon då hon kom med yoghurten o såg i mitt kylskåp att jag egentligen hade behövt fler grejer som jag inte sagt. Jag vet, jag har mycket svårt att ta emot hjälp – även då någon erbjuder sig att hjälpa mig.

Under tiden hon handlade slängde jag ihop en soppa. Till och med det är jobbigt då jag bara orkar hacka några grönsaker, innan jag lägger mig o vilar en stund på kökssoffan, o sen orkar hacka några till…. Underbart att soppor sköter sig själva till stor del.

Vi hade en underbar kväll dottern o jag. Tände ljus o satt i soffan om myste med lite fika. Pratade om livet, om viktiga saker, om oväsentligheter, kände igen oss, skrattade, kom ihåg episoder, knepigheter o s v. Hon fick till och med noppa min ögonbryn under tiden, *aj* för mig – *fniss* för henne.

Vid tiotiden dök ynglet plötsligt upp, från stan o åt lite soppa innan han drog igen. Då var det dags att börja avsluta kvällen så vi släckte i vardagsrummet o flyttade ut i köket. Dottern skulle gå hem till sig o sova. Plötsligt kommer ynglet hem igen o vi ser att klockan är närmare ett. Vi kan då prata på o glömma bort tiden…

fika

Vid denna tid på natten hade vi förstås blivit hungriga igen. Fika plockades fram o vi umgicks alla tre, pratade, mindes o hade trevligt i varandras sällskap. Efter ett tag blev det som så ofta, mina ungdomar gillar varandra men de kan INTE låta bli att vara fysiska. Ynglet försökte stjäla dotterns snusdosa – IGEN, vilket resulterade i en del skrik o gap o slutligen en brottningsmatch på köksgolvet:

brottning

Jag borde vara van vid dessa brotningsmatcher vid det här laget, men jag vänjer mig nog aldrig. Nu närmare klockan två i natt blev ingen av dem skadad – det bara lät så. Tänk om de kunde nöja sig med att kramas, ligga i varandras knä o visa att det bryr sig om på något annat sätt. De kanske förändras med åren – har svårt att se dem framför mig då de är i min egen ålder o fortfarande ska brottas på köksgolvet varje gång de ses…. men vem vet? en dag i taget-

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: