Hoppa till innehåll

Tacka vet jag långkalsonger

14 oktober 2009

Nu har jag cyklat omkring o frusit tillräckligt. Gång på gång, oavsett vilken jacka jag valt, vantar, halsduk, pannband o allt annat. Inget hjälper mot den här första bitande kylan.

Jag vet ju att jag vänjer mig ju kallare det blir, att det blir lättare då det väl är minus tio än nu då det ligger runt noll.

Idag då jag, aningen motspänstigt, drog mot gymmet så tog jag med mig långkalsongerna, för första gången i år. På vägen hem då jag var varm o trött o nybubblad hade jag dem på mig – o frös inte ett dugg! Så istället för att huttra o stressa fram på cykeln för att snabbt komma hem o in i värmen igen så kunde jag cykla i lugn o ro, njuta av höstkvällen o den kalla vinden. Helt underbart!

Jag ska tamejsjutton ha långkallingar under arbetskläderna imorgon på jobbet. Jag har frusit därmed i tillräckligt många veckor – helt i onödan.

Här kan du läsa en blogg om de första snöflingorna – ett inlägg som fick mig att le o se fram emot mer kyla o mer snö. O här om en stackars stelfrusen mamma vid en fotbollsplan. Jag minns hur det var o är så TACKSAM att mina barn har blivit stora. Aldrig mer behöver jag stå frysande o felklädd vid en fotbollsplan eller en hockeyrink. Hmm, eller måste man det igen om/när man får barnbarn…. den dagen den sorgen….

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: