Hoppa till innehåll

Jag känner igen mig – Gu´vad skönt

14 oktober 2009

Efter att jag skrev om mitt sociala bekymmer då jag har svårt att sitta stilla fick jag en kommentar av en kvinna i min egen ålder som bloggar om ADHD.

Ur detta inlägg har jag plockat citat som lika gärna jag själv skulle ha kunnat skriva – om mig själv.

T.ex svårigheterna att vänta på sin tur i samtal, avbrytandet, att lägga orden i mun på den man pratar med/lyssnar på för att man inte har ”tid” att vänta/vill effektivisera.

Fruktansvärt irriterande, skriver hon, men det vet även jag av egen erfarenhet. Jag känner mig så dum, då jag noterar att ”jag gjorde det igen – jag är hopplös”. Jag vill självklart inte kränka andra människor, jag vill uppträda respektfullt mot andra precis som jag själv vill bli respektfullt bemött. Jag vet att detta mitt beteende stör mitt yngel så till den grad att han ofta avbryter samtal o lämnar rummet. Han blir så kränkt o förbannad över att jag växlar över till ett nytt samtalsämne mitt i att han försöker berätta något. Detta blir förstås ännu värre då vi t ex åker bil o jag, under pågående samtal, ser något jag bara måste kommentera. Alla måsten är relativa…. men så funkar min hjärna.

Detta beteende beskrev jag ju till viss del i mitt eget inlägg, men då i klassrumssituationen, att jag bara pratar rätt ut i rummet utan att inse (förrens mot konferensens/kursens slut) att jag borde ha räckt upp handen jag med…

Jag känner även igen mig i behovet av förberedelser, inte praktiska men mentala. Jag har svårt att ställa om mina mentala planer då de redan skapats i min hjärna. Därför föredrar jag ofta att besöka andra framför att de besöker mig:

att spontana besök inte passar alla gånger – jag vill gärna förbereda mig

Det betyder inte att jag inte vill ha besök ibland – men om någon bara ringer på dörren så kan jag bli lite stressad av att min mentala plan bryts, det blir fel liksom. Jag kan ställa om mig men kanske inte är så avslappnad o lugn som jag skulle vilja vara… fastnar lättare i ett gammalt rollmönster då jag kommer ur balans. Lite framförhållning o planering passar mig bättre än spontanitet, jag behöver få göra ett aktivt val.

Det är gott att känna igen sig i andra, se likheter o olikheter, gott att kunna lägga undan gummiklubban som så gärna vill banka på i mer självförakt. Det blir inget bättre av att jag slår på mig själv, det blir bara bättre då jag försöker förstås o acceptera att:

Detta är jag – jag duger precis som jag är – jag är inte ensam om att ha lite udda/söta beteenden.

Nu ska jag ärligt säga att jag inte har en ADHD diagnos, men jag kan se dragen i min personlighet o att vissa av dem, av o till, ställer till bekymmer för mig. Andra drag/beteenden leder till att jag slår på mig själv, helt i onödan. Därför letar jag nya insikter o kunskaper, ju mer jag vet om mig själv ju bättre kan jag hantera min vardag.

Här o här kan du läsa mer om och av kvinnor som har ADHD.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: