Hoppa till innehåll

Jag saknar ögongodis

11 juni 2009
Sist jag hade det tungt på jobbet hade jag ”mitt” ögongodis där som gladde mig, inte så att han visste om det men ändå, ett leende, ett glitter i ögat, en glimt av gohet här o där. Nu är hans ögongodisfunktion sedan länge överspelad om än inte glömd. Han var en av de som var goa mot mig i tisdags o fick tårarna att rinna igen, mitt i lunchrummet bland alla kollegor.
Men jag saknar ett ögongodis.

Någon att få utbyta den nivån av bekräftelse med, glitter o värme i ögonen, leenden o gohet. Det är inte personspecifikt, mera en funktion som fyller sin plats till bredden i min vardag. Betyder inte kärlek o drömmar o framtid. Bara här o nu. Bara att få vila lite i en annan människas välvilja.

Jag behöver ett ögongodis.

Jag vill ha ett ögongodis.

Då känner jag mig mindre ensam i min ensamhet, mindre utsatt i min utsatthet, mindre sorgsen i min sorg, mindre ledsen i min deppighet.

Kanske är ögongodisfunktionen en flykt för mig – men då är det mig i sådant fall väl unt att få fly lite o komma inom luktavstånd på det verkliga tvåsamma livet.

En dag i taget…

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: