Hoppa till innehåll

Minisovmorgon

09 juni 2009
Idag har jag unnat mig en välbehövlig sovmorgon, den här tiden brukar jag sitta i bilen på E4:an söderut – istället sitter jag här med min kopp te o tangentbordsjoggar. Helt med flit tänker jag låta jobbet vänta lite till. Jag vet att vikarien dyker upp lite sent, som han brukar, o det kan vara rätt intressant att i efterhand få notera vad han tar sig för om o när inte jag är på plats. Jag har mina aningar o inte är det direkt starta upp dagens jobb som kommer först för honom.

Jag känner mycket harm inför min arbetssituation nu igen, behöver få gnälla av mig så jag kan komma tillbaka till min kreativare fas. Så det tänkte jag ängna viss tid åt här 🙂

Igår förmiddag jobbade jag rent ut sagt häcken av mig. Trots att jag via mejl informerat alla i huset att jag bara hade förmiddagen på mig så förväntades jag göra hela dagens jobb på de timmarna. Störningarna var mååånga under pågående jobb. Telefonen ringde o de knackade på min dörr oavbrutet. Till slut satt jag med känslan av gråt som stockade sig i halsen – då är min stressnivå rätt hög o ohanterlig o jag har börjat snäsa åt mina medarbetare som kommer med nya uppdrag och/eller frågor. Jag ringde min chef på väg till pendeltåget vid lunchtid. Tänkte att den stockade gråten i halsen o stressnivån hörde hemma hos henne o inte hos någon annan.

Därefter hade jag en trevlig lunch i umgänge med en underbar väninna, vi avslutade med att gå på café. Denna goa kvinna som i ett par år nu har försökt visa mig på en sundare inställning till mitt jobb/arbetande. Det är härligt med vänner som känner mig o säger sanningar samtidigt som de bryr sig, som jag får dela tankar o känslor o insikter med. Tack för att du finns!

Eftermiddagen ägnade jag åt handledning inne i stan. Vilket är den enda arbetsrelaterade feed backen jag formellt har. En hel del klokt o tänktvärt kom upp på bordet, att implementera det på jobbet är tyvärr lite svårare då övriga medarbetare inte har handledning. I den aspekten är jag lite priviligerade ändå som unnas detta var 6:e vecka för första gången i mitt liv.

Kom hem strax före åtta på kvällen, en tretton timmars dag närmade sig sitt slut . Dottern hade kokat ägg åt mig till mini middag. Vi hade ett allvarligt med bra samtal, likaså ynglet o jag. Sen kom den underbara sängen med spikmattan inom räckhåll o jag har sovit o drömt jobb (personalrelaterat) ända tills för en stund sedan.

Idag hoppas jag att jag på jobbet kan få ta mig tid att förbereda mig lite inför den stora utbildningsdagen jag ska hålla imorgon. Känner mig inte alls i form för den. Behöver komma ut o prata med personal om attityder o bemötande också – oss emellan – o be om ursäkt för att jag snäste o fräste igår förmiddag. Tänkte helt krasst erkänna att jag är människa, jag reagerar så då tårarna stockar sig i halsen o min innersta önskan bara är att gå hem o gråta- o aldrig återvända.

En dag i taget…

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: