Hoppa till innehåll

Hög på kortison o en vändpunkt

28 april 2009
Jag har aldrig prövat uppåt tjack, men misstänker att kortisoneffekten är snarlik. Jag blir hyper helt enkelt. Inte pigg egentligen men det liksom är ett konstant pirr i kroppen, inte direkt obehagligt men definitivt inget behagligt heller. Jag var helt slut i går kväll då jag la mig på spikmattan o såg fram emot en skön natts välbehövlig vila

Vilken natt. Spänningarna i huvudets muskler försvann med spikmattan o jag vände o vred på mig, kikade på klockan ibland men försökte mest slappna av o ignorera att tiden gick utan sömn. Vid halv fyra gav jag upp. Åt frukost, tog min morgondusch o åkte till jobbet i lugn o ro, ett par timmar för tidigt. Jag hann få undan massor innan huset vaknade o befolkades av kollegor.

En härlig vikarie dök upp, helt i min smak o rätt tydligt gay. Vilket jag sannolikt inte skulle ha listat ut än på ett par dagar om det inte vore för att den förra manliga vikarien fällde en lite nedsättande kommentar om den kommandes läggning – o jag fick nöjet att kontra med att va härligt, gaykillar brukar jag trivas gott med. O det brukar jag, inte alltid men oftast – tryggt o ofarligt o vänligt kanske? men ändå med en härlig glimt i ögat. Sannolikt inte relaterat till killens läggning utan till att jag får ro att bara vara den jag är – helt ointressant med kön o spel 😉

Det kändes tryggt att lämna uppdraget i vikariens händer då jag gick hem tidig eftermiddag. Då gick mina ögon äntligen i kors av trötthet, jag tog ingen ny kortisondos idag så effekten hade väl börjat ge sig. Tog mig hem i bilen o däckade i djup sömn.

Vaknade med en känsla av -vad håller jag på med? -håller jag på o deppar ihop? -varför har jag slutat göra bra saker o bra val i mitt dagliga liv? Åkte iväg till min akupunktur tid hos Marco o funderade hela vägen dit o under behandlingen. Var inte riktigt här o nu, men mot slutet kunde jag återigen uppelva molnen som rör sig på himlen o parallellen till mina känslor o sinnesstämningar

Det måste få vara slut på geggandet i skam, mindervärdeskänslor, oduglighet, rädsla, komplex, att inte unna mig livets goda. Att inte göra goda val i vardagen. Jag vet ju detta redan, har fått det att funka o mått så oerhört gott av mina positiva o kreativa val o så kan jag tillåta mig att välja bort allt o bara gegga ihop utan att se det.
Ett motstånd, utan like, mot att få vara del i världen o livet på lika villkor.

Det är dags att sluta titta på, dags att agera o inte bara reagera. Dags att leva o välja livet – igen o varje dag o varje stund. En dag i taget!

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: