Skip to content

Kreativ lördag

07 mars 2009
Jag var ganska låg i stämningsläget i morse då jag vaknade, veckans o framförallt gårdagens dynga på jobbet hängde kvar över mig. Jag kunde inte släppa taget.

Jag kände o insåg att jag behövde göra något aktivt o kreativ med kroppen. O då menar jag inte gå på gym eller ta en jogging runda, inte ens en promenad dög i detta läge. Det är förresten länge sedan jag tog en sån där underbar promenad. Jag som sällan klagar på vädret är less på detta mellanting. Jag älskar att promenera kalla klara vinterdagar, jag älskar att promenera till och med i snöstorm – men detta gråa slask….

Jag ville vända den negativa känslomässiga trenden på jobbet. Vara kreativ där, få in lite energi o inspiration igen, lust att jobba o utveckla. Möta kollegor på egen tid, då jag inte är stressad o pressad av jobbet. Få bara vara, i min egen takt – även på jobbet. Hade även en förhoppning att någon som kände till veckans kaos skulle vara på plats för att få möjlighet till lite mer bollplank, det kändes behövligt.

Jag åkte alltså till jobbet, frivilligt, på min fritid. Informerade kollegorna att jag bara var där för att leka ”flyttkvinna” o om någon av dem ville snacka lite över en kopp kaffe. I övrigt var jag officiellt helt osynlig. Jag släpade möbler, monterade isär, flyttade delarna o monterade ihop. Fipplade runt med datorer, fax, skrivare o alla kablar som hör till. Organiserade högar med papper, slängde ännu mer gammalt skräp ur otaliga pärmar. Organiserade skrivbord o utsmyckning på väggarna.

Jag lyssnade på musik, sjöng med o dansade lite för mig själv. En fantastisk känsla att vara osynlig o få pyssla med mitt. Då jag blev hungrig drog jag iväg o köpte mig en pizza. Det var länge sedan jag fick i mig en hel sådan o nu sa det bara slurp. Det är skönt att låta kroppen jobba lite o bli rejält hungrig av det. Då det mörknade ute började jag känna av ryggen, men det var väl bara att vänta. Beslöt att anse mitt dagsverke som över för denna gång o åkte hem.

Försökte återigen nå min dotter i Chile, men utan napp. Det är en dag i morgon också, är hon inte hemma eller på skype då så blir det bassning! – ett litet mejl till lilla mamma vore ju inte helt fel när du är oanträffbar (?)

Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad så att ryggens små oansenliga muskler, som fick återupptäcka sin existens under dagen, får slappna av.

En dag i taget – idag valde jag kreativitet!

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: