Skip to content

Att släppa taget…

25 februari 2009
Läste en liten text häromdagen om en liten flicka som höll på att lära sig gå, vars mamma inte klarade av att låta henne ramla utan alltid rusade fram o tog tag i henne. Flickan hade svårt att lära sig gå…. Mamman gjorde förstås detta med tron att hon tog hand om flickan, hon förstod inte bättre.Vad jag känner igen mig i den berättelsen, inte i exakt den episoden, men i många, många andra, från mitt eget föräldraskap. Men även i vänskapsrelationer o i min yrkesroll. Jag tror att vi alla bär oss åt så av o till o därigenom hindrar varandra från att göra viktiga lärdomar i livet. Alla behöver få möjlighet att lära sig o mogna på sitt eget sätt.

Men visst kan det vara svårt att stå vid sidan om o se på. Att se andra göra samma misstag, eller liknande som man själv gjort. Att hjulet liksom måste uppfinnas gång på gång, av alla individer….

O visst är känslan av maktlöshet stor då man ser, eller tror sig se, att andra tar skada i sin strävan att lära sig av sina misstag.

I hallen har jag en text på väggen som jag läst gång på gång. Den handlar om att inte bära någon genom livet. Att släppa taget o låta personen ramla, så att denne på egen hand får lära sig krypa, stå o gå – o en dag sannolikt springer om en.

Att släppa taget – en dag i taget

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: