Skip to content

Tid för oro

08 januari 2009
Att vara förälder innebär att oroa sig….
Det kryper i mig av oro, all ledig tid.Jag blev allt lite bortskämd då min dotter fanns på tryggt Skype avstånd o jag kunde följa henne i vardagen, umgås med henne vid datorn, småprata o bara finnas där på kvällarna…. behovet av att blogga krympte. Mitt bloggande började då hon reste o var ett sätt att låta henne följa med här hemma i vår vardag, utan krav på mejlsvar. Att bara dela med mig av vardagen, tankarna o känslorna o låta henne besöka oss på webben då tid o vilja fanns.

I fredags drog hon o hennes kärlek iväg till Bolivia med buss, via norra Chile. Ett sista mejl kom från en buss station några timmar från gränsen i lördags. Nu har det snart gått en vecka *pust* o inte ett ljud, inte ett mess, inte ett mejl. Går inte att nå varken henne eller kärleken på mobilerna.

Kanske är det tur att jag har så förbaskat mycket att göra på jobbet att jag knappt hinner tänka, än mindre känna efter o oroa mig. Men det gnager i bakgrunden oavbrutet.

En dag i taget – eller åtminstone en stund

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: