Hoppa till innehåll

Skolans värld – en mardröm

13 december 2008

Var in om läste i min kusin Sannas blogg om hur hennes son far illa i skolan Hur grabbens självförtroende påverkats, hur mobbingen inletts av både ”kamrater” o lärarinnor. Hur rektorn reagerar o bortförklarar.
Det väckte smärtan i mig till liv – smärtan över mitt yngels skolgång, hans livs mardröm som fortfarande pågår o plågar honom.

Jag har så många minnen av skolans mardrömsvärld. Jag minns hur han som sexåring berättade hemma en kväll, efter godnattsagan, att fröken sagt att han aldrig skulle kunna bli nåt – han var fel i hennes ögon o hon fällde domen. Jag minns hans förtvivlan – jag minns min vrede o maktlöshet.
Alla år av helvete för honom. Allt lidande jag inte kunnat stoppa o skydda honom från. Skolplikt råder… Hur min modiga unge har gått till skolan ändå, dag efter dag, i så många år. Kämpat o försökt. Skolan sjukskrev honom ett par gånger då de inte kunde garantera hans säkerhet men de tog aldrig ansvar för hans helvete – de la alltid skulden på pojken själv. Hur han som tonåring till slut gav upp skolan på tonåringars vis.

Att få skulden för allt, att inta rollen som det svarta fåret i lärarinnornas ögon. Hur inlärningen avstannade redan i första klass, hur magvärken kom igång, hur rymningarna från skolmiljön inleddes o fortsatte, hur utfrysningen o mobbingen sakta men säkert tog sin form. Vad gör det med ett barn? Vad händer inuti? självbild, självkänsla, självförtroende? Tilliten till vuxenvärlden? till pedagoger o till den egna förmågan att lära sig något?

Jag ska inte gå in på detaljer, mitt yngel skulle inte uppskatta det. Skolårens mardröm, min maktlöshet som förälder o oförmåga att skydda honom. Att tvingas följa hans lidande genom åren. Kämpa för honom, mot lärarinnor som hatar utvalda pojkar, mot skolkollegier som väljer ut syndabockar. Mot vuxna människor som inte agerar vuxet, som inte möter barnen – kanske av resursbrist ibland men tyvärr lika ofta av ointresse o bristande insikter. Mot andra barn som är utstuderade i sina grymheter, vilka godkänns av skolan med orden ” det var ju på lek” eller ”de är ju pojkar”.

Min kusin Sanna o hennes man har dragit parallellen till hur olika villkoren är mellan arbetsliv o skolans värld. I arbetslivet är det inte OK med utfrysning o mobbing – men i skolans värld är det tillåtet, både från andra barn o från lärare.

Jo då, det har funnits ett par undantag i skolans vuxen värld. Men de kan räknas på den ena handens fingrar – de är underbara personer som jag alltid kommer att tacka i mitt hjärta för att det stått upp för grabben som vuxna o försökt mildra effekterna av andra plågoandar.
Högstadieskolans rektor o personal gjorde så småningom allt som stod i deras makt att få till det – underbara människor 🙂 Men det var tyvärr lite sent då att återhämta allt, både inre o yttre.

Nu vill ynglet hoppa av skolan. Han vill inte längre. Jag förstår honom – men oroar mig för hans framtida möjligheter. Jag är ju förälder. Självklart kan inte de vuxna som nu finns kring honom förstå det jag förstår, de har ju inte en susning att inse vidden av det förflutnas mardröm o hur den påverkar ynglingen idag o säkert för all framtid.

En dag i taget

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: