Skip to content

Pappas röst

09 november 2008

Hur underbart är det inte att ha energi kvar då arbetsveckan är över! Lördag morgon då jag satt o åt frukost spirade kreativiteten i kroppen. Det var mycket länge sedan sist.
Jag har sedan i april mest levt på utmattningens gräns o somnat efter jobbet, migränat mig igenom lediga dagar o kämpat mig till jobbet varje arbetspass.
Nu har jag bytt jobb! Glädjen att vara tillbaka på en omtyckt arbetsplats i en omtyckt verksamhet kan nog bidra till energin – men kreativitet av denna sort – härligt!

Mitt yngel drog iväg till Stockholm för att praktikjobba i ”sin” nya hobby butik, skulle sova hos flickvännen söder om stan. Han kommer inte hem förrens till kvällen. Hela helgen för mig själv alltså.
Jag inledde lördagen med vanligt hemma pyssel som disk o matlagning, låg i soffan o pratade med en väninna ett par timmar 🙂 Funderade på en promenad ner på stan, men tog mig i kragen o lät bli. Det går alltid pengar då jag går ner på stan, nåt fint på loppis jag inte kan låta bli, eller någon teknik pryl jag bara ”måste” ha…. o pengar är en bristvara denna månad. Promenerade iväg o pantade burkar istället, handlade lite frukt o mejeri. Väl hemma unnade jag mig att frossa i mig en hel platano (matbanan) o nostalgin flödade i smaken.
Skapade några nya oaser med mina flytljus, de blir så vackert då jag tänder dem i kristallskålar, nu fick några vanliga keramik skålar pröva.

Resten av kvällen/tidig natt satt jag o redigerade min barndoms film i datan. Pappa filmade med V8 redan då jag föddes, sen finns det ett antal klipp fram tills mina föräldrar skilde sig. Nästa då jag kom hem från Colombia efter utbytes studentåret, men då är kvalitén lite bättre tack vara videons inträde på marknaden. Min tanke är att lägga på sekvenser från mina barns filmer o göra min egen film. Ungarnas filmer redigerade jag redan för ett par år sedan, sen blev det stiltje i produktionen. Mitt eget har liksom kommit i andra hand. Nu var det dags!

Det är underbart att sitta o titta på min pappa på film, höra hans röst, se honom le. Idag är det Fars dag. Detta får bli mitt sätt att vara nära honom, ha honom nära mig o i mina tankar. Det gör inte ont längre, men sorgen kommer fram i glimtar. Jag tar en del snapshots i redigeringsprogrammet. Har så lite bilder på pappa o mig. Kvalitet blir inte den bästa men allt som inte går att återskapa på annat sätt är ändå härligt att ha för att vara nära honom. Om ett par veckor skulle han ha fyllt 68 – om allt varit annorlunda.

En dag i taget –

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: