Hoppa till innehåll

Samtal med mamma

21 september 2008

Vi har haft en del samtal min mamma o jag. Jag tog tillvara möjligheten att uttrycka en del tankar o känslor, både sådant som ligger nära i tid o annat som ligger kvar sedan lång tid – sedan barndomen.

Jag har äntligen (!) uttryckt min känsla av att inte duga i hennes ögon, trodde aldrig att denna dag skulle komma. Det var därför jag publicerade dikten jag skrev för rätt många år sedan…. om att bara kunna ge det man själv fått. Jag förstår att det inte är av elakhet eller illvilja. Det är av oförmåga. Men det har ändå varit oerhört smärtsamt att stå på min sida av verkligheten och uppleva dessa känslor. Jag tror inte min känsla av att inte duga kommer att försvinna – men att uttrycka den var ett viktigt steg i min process.

Jag kommer sannolikt aldrig att ha en bekräftande mamma, det går inte att förändra någon annan än sig själv. Det går inte att förändra bakåt i tiden – men jag kan bekräfta mig själv. Jag kan vara närvarande för och i mig själv, stå upp för mig själv och mina behov.
Jag vet att jag är duglig o värd att älskas – precis som jag är. Jag måste börja där, i mig själv – min självkänsla o självbild. Jag kan numera ta den lilla flickan i handen, den lilla jag, då hon/jag känner sig övergiven, oälskad o oduglig. Det är oftast barnets känslor som väller upp o ställer till det i vuxenlivet, gör känslorna oproportionerliga. Det är svårt att vara tre år i känslan o närmare fyrtio i kroppen 🙂

En dag i taget – det viktigaste först, o jag är den viktigaste personen i mitt liv 🙂

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: