Hoppa till innehåll

Att spegla ett barn

20 september 2008
För att kunna ge måste man ha fått
Att inte ha en mamma att spegla sig i för att upptäcka vem jag är
Att inte ha en mamma som älskar
förbehållslöst det lilla barnet som hon satt till världen
Inte av elakhet utan av oförmåga
-för att kunna ge måste man ha fått

För att kunna spegla ett barn
måste man ha fått spegla sig som barn
För att kunna älska ett barn förbehållslöst
måste man ha blivit älskad så som barn

Att inte ha en mamma som accepterar och respekterar
mig som den individ jag är
Att aldrig få duga i sin mammas ögon
Att aldrig vara tillräckligt bra, göra tillräckligt bra

Nu är det nästa generation,
nu är det jag som är oförmögen
Jag som inte kan ge det jag inte fått

Denna dikt skrev jag för många år sedan, därefter har jag lärt mig att spegla mina barn. Jag har lärt om, fått förmågan att ge mina barn, inte enbart utifrån mina egna behov – utan utifrån deras egna behov av en kärleksfull vuxen förälder.
Det går att bryta det sociala arvet!!!
Jag har brutit det. Mina barn hann förstås ta skada innan jag tillfrisknade, liksom alla barn får sina ärr, av varierande storleksgrader, under sin uppväxt. Men de har fått se möjligheten till förändring på nära håll de kan själva välja tillfrisknandets väg den dagen då de är mogna för det.
Det finns hopp även i familjer med dubbla sociala arv 🙂
Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: