Hoppa till innehåll

Håller jag på att arbeta sönder mig?

10 september 2008

Omvårdnadsmagasinet kom i brevlådan i veckan, hann ögna igenom en artikel då jag kommit hem från jobbet vid halv elva i tisdags kväll. Satt vid köksbordet o varvade ner för att kunna somna o hinna sova så många timmar som möjligt innan jag skulle vara tillbaka på jobbet vid 07.

Citat ” -Har man höga krav i jobbet måste också inflytandet/kontrollen vara hög. Farligast för den psykiska hälsan är att ha höga krav och låg kontroll över arbetssituationen”

Är det vad jag känner av de dagar jag hållit på att splittra mig gånger flera för att räcka till för allas behov o ändå upprätthålla god patientsäkerhet o etisk balans? Höga krav – ja det har jag på mig, av o i mig själv.
Men jobbet i sig ställer också höga krav.

  • Att alltid göra korrekta bedömningar och samtidigt bemöta brukare, anhöriga o personal korrekt, professionellt och etiskt.
  • Att ha kontroll på läget som helhet, göra rätt prioriteringar vid rätt tillfällen.
  • Dokumentera, administrera o alltid vara serviceminded.
  • Svara på allas frågar, lyssna på allas åsikter, ta till vara alla initiativ, undervisa o förklara.
  • Svara i telefon – i alla lägen – även i situationer av nära omvårdnad av brukare eller av mig själv (matintag, toabesök)

Det vore enklare om det bara var brukarna och deras väl jag skulle ha i fokus. Alltid brukarnas bästa för mina ögon. Det är egentligen mitt viktigaste mål med arbetet med det kommer så mycket annat emellan. Det som kommer emellan är det som sliter på mig.

Jag har nog ett visst inflytande via min kreativitet, jag har fått utvecklas enormt på denna arbetsplats. Kvalitetssäkra o utveckla rutiner i samråd med både andra som är villiga att förändra/förbättra o med de som helst inte vill alls…. Att tro på att vi kan o vill o ska bli bättre, alltid bättre på att sätta brukaren i fokus i alla aspekter.

Har jag kontroll över min arbetssituation…… Hmmmm, njae. Allt kan hända, jag förväntas ofta kunna trolla med både knäna o min egen fysiska närvaro – helst samtidigt på flera fronter.

Om det leder till psykisk ohälsa – jo, det tror jag nog – ekvationen går inte ihop på lång sikt.

Jag tror på en högre kraft i universum. Jag tror var sak har sin tid o allt ger sin lärdom i livet. Jag har fått lära mig mycket, utvecklats o fått utveckla mycket.

Att bli uppsagd vid ”arbetsbrist” på en arbetsplats som skrek/skriker efter arbetskraft kändes bakvänt – men det har fört gott med sig. Jag vet nu att detta arbetssätt o tempo har ett slut, både det goda det gett o ger mig men också otillräckligheten o pressen. Det finns ett sedan o en rimligare framtid – eller är det gräset som ser så förvillande grönt ut på andra sidan o sen visar sig innehålla en del ogräs….

Jag är värd att orka ha ett liv vid sidan om jobbet – jag är den viktigaste personen i mitt liv. En dag i taget – det viktigaste först. Tack universums högre kraft för pekpinnen mot nya vyer 🙂

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: