Hoppa till innehåll

Nu har hon åkt…

03 september 2008

Lämnade min dotter på Arlanda idag. Nu är hon åter på väg mot Chile o kärleken. Vi fick ha henne hemma i 6 utvecklande o fina månader – alldeles för kort tid känns det som just nu.

Sorgen i mig var avgrundsdjup då hon berättade om sitt beslut att åka igen.
Sen den akuta avgrunden planade ut har jag hunnit återhämta mig en del, acceptera hennes beslut o backa undan. Neutralisera min sorg.

Min älskade dotter. Det kommer alltid att göra lika ont att förlora dig, men jag kanske kommer att vänja mig med tiden. En dag i taget – det viktigaste först.
Det viktigaste just nu är att jag fortsätter fungera, som mamma åt ynglet, som mamma på distans åt dig, som arbetskamrat o vän, som professionell – som människa, person, individ o kvinna. Det där sista har jag ju en tendens att missa o glömma gång på gång…..
Det viktigaste när det gäller dig är att du får en bra tid i Chile, att du lär dig det du behöver. Att du får glädjas o njuta av livet, utvecklas o må gott. Det o mycket mer önskar jag dig 🙂

Tomt är det. Sorgligt är det. Ont gör det.
Men det är som det ska. Barn blir vuxna o ska flytta hemifrån, oavsett hur föräldrarna hanterar det. En dag i taget – jag kan hantera det, ibland i tio minuter o ibland i en timme, så småningom längre tider.

Efter att vi kom hem från Arlanda, ynglet o jag, så åkte jag iväg med grejjer till Röda korset. Allt för att hålla mig sysselsatt o slippa känna på sorgen o tomheten, misstänker jag. Gamla mönster o försvar går igång automatiskt då känslorna vill ta överhanden o krypa igenom min yta. Jag fortsatte till Coop för att handla….. gick vilse gång på gång, hade svårt att läsa o hålla koll på min lilla inköpslista…. snacka om förvirrad o upptagen hjärna…. Sån brukar ju du bli goa unge, det är din grej – inte min *ler* men nu fick jag min dos jag med.

Ynglet, goa ungen, lagade middag o jag kunde roa mig med att försöka få en banankartong att minska i omfång o packa ner den urkastade övervikten. Ska bli intressant att höra vad posten tycker om min kamp mot kilon o mått regler. Om de ens vill ta emot den o sända den till Chile.
Jag håller tummarna att det går vägen….

Fick ett mess från Paris nyss, än har du inte åkt över atlanten – men snart så.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: