Enligt min mening är inte hösten slut förens den rejäla kylan infinner sig och tar kål på höststormarna… än har den inte kommit – kylan alltså, som gör att hösten övergår i vinter.

Det har pudrats vitt i Uppsala vid några enstaka tillfällen, men smält bort lika fort igen.
Nu litar jag inte längre på att det kommer att bli ”en riktigt vinter”

Nu längtar jag istället efter värme, fågelkvitter och blomdoft:

Funderar på att dra mot varmare breddgrader ett par veckor…

Vill ha sand mellan tårna och känna de ljumma vindarna, blomdoften och fågelsången

vågar

testar mina gränser

prövar vart jag står

—–

Istället för att smita

fega ur och ge upp

Det är hög tid nu

i mitt liv

att finna nya vägar

funktionella vägar

till god kommunikation

—–

Att känna in

och stå för

mina behov

kontra dina

—–

Vad vill jag? Vad vill du?

Vad behöver jag? Vad behöver du?

Vad önskar jag? Vad önskar du?

Vad kan jag få? Vad kan du få?

—–

Att våga syna och synka

i mötet Här och Nu

Inte i framtid

inte i drömbilder

inte i fantasier

—–

Jag gläds och jublar

över ännu ett steg på vägen

in i nuet och närvaron

in i mig själv

in i dig?

Jag var till pappas udde ikväll och tände mitt minnesljus i mörkret – 13 år har passerat.

Älskad och saknad, i drömmen om att ha fått lära känna… Alltid i mitt hjärta

Ni vet den där tiden då jag får sitta vid datorn och fippla, skriva, redigera bilder och videosnuttar på barbarnet.
Den där ljuvliga tiden då jag får tangentbordsjogga, helt utifrån mina egna tankar, känslor och funderingar.

Då jag får blogga fritt ur hjärtat

Abstinens fasen gick över förvånansvärt fort, men saknaden har gnagt som en ständigt närvarande längtan – ett sug efter skrivandets glädje och frihet.

Som tur är får jag skriva en hel del på jobbet, formulera mig, vrida och vända på orden. Men det är då andras tankar, känslor och upplevelser jag får försöka sätta ord på, strukturera upp och bena ut.

Det inre djupa i mig behöver också få ta sig uttryck, inte bara i förgängliga talade ord.
Jag behöver det skrivna ordet, att få vända tillbaka till, stöta och blöta.

Utvecklas av, i och med.

Nu har 19 år passerat sedan lucia -92. Idag följde jag dottern till Arlanda. Hon gör nu sin resa till El Salvador, 22 år gammal.

Jag har genom livet
sprungit ifrån mitt djupaste behov
varje barns första behov
av självklar trygghet - av djup tillit
Eller blev jag frånsprungen?
Sprang jag även ifrån mig själv?

Nu öppnar sig en ny tid
Stilla och försiktigt
Lugnt och stillsamt
En möjlighet att göra annorlunda
få vara annorlunda
få utvecklas i min egen takt

Som en lotusblomma
från knopp till kvinna

Blomman behöver vatten, syre och solljus
Jag behöver detsamma
översatt i mänskliga termer

Nu när jag en spirande längtan
efter värme och närhet
i trygghet och tillit

En vuxen kvinna
med en knoppande lotusblomma inom mig
i harmoni med livet
med själen
med universum
och med en djup önskan att få slå ut i full blom

Jag saknar ord…. men rekommenderar varmt ett besök på Botaniska trädgårdens växthus i Uppsala…

Tack *J* som bjöd mig dit idag

En dag kommer jag att längta

kommer jag att vilja

kommer jag att välja

*************

En dag kommer jag att söka

kommer jag att möta

kommer jag att önska

*************

Tänk

En dag

Den har kommit närmare

Den dagen

Det skydd jag skapade en gång för överlevnad och hanterbarhet

**********

Det har fyllt sin funktion – fått mig igenom

Behövs inte längre – är kasserat

**********

Nu är kan jag hälsa nästa fas välkommen

Livet själv – i förunderlig glädje över sin fullkomlighet

Över människans fullkomlighet i alla aspekter

**********

Inte hoppa rätt ut

Vandra varsamt på stigen

I stilla förundran

över livets storhet