Skip to content

Amerikaner kontra svenskar – hur är vi funtade kulturellt?

07 augusti 2011

Jag slog på tv:n en lördag till morgonkaffet, jag som tittar på tv max 10 ggr per år…. Men var lite seg och fick ett infall att sträcka ut mig på soffan och tillåta mig att fastna i inaktivitet.

Såg ett inslag av ”Boss undercover” och fick mig en tankeställare.

Amerikaner och den amerikanska kulturen har funnits närvarande i min familj de senaste 20 åren, via min syster som bosatt sig där.

Att de, generellt, alltid är glada, positiv, artiga och framåt visades tydligt i programmet.
Jag brukar säga att det är så svårt att veta vad en amerikan verkligen vill och tycker då de alltid visar upp just dessa sidor och jag har så svårt att bedöma om det är genuint och ärligt eller av artighet för att inte såra.
Jag anar nu att en amerikan knappast förstår detta mitt synsätt – för dem är det en kulturell självklarhet att bete sig så, på samma sätt som det är en kulturell självklarhet för mig att vara kritisk och hävda min ”rätt”.

Så jämför jag.
Om en chef undercover skulle komma till en svensk arbetsplats…. skulle denne knappast mötas av samma energi och positiva framåtanda.
I Sverige klagar vi, gnäller, ser det negativa mer än det positiva. Pratar skit om varandra och om chefen. Klagar på ventilation, dålig luft, för varmt, för kallt, för få microvågsugnar eller för stimmigt lunchrum, brist på vilrum, för mycket att göra, för stressigt o s v.

Jag brukar få denna kulturkrock tydlig för mig då jag hälsar på min syster i USA. Jag har inställningen att jag som kund har vissa rättigheter och inte alls behöver vara artig, jag kan ha lite attityd – typ – vilket jag också ofta har då jag handlar i Sverige och blir missnöjd. Jag uttrycker mitt missnöje även om jag öppet skiljer på sak och person och säger till säljaren att det handlar inte om DIG men jag ogillar systemet du jobbar i eller organisationen eller…
I USA förväntas även jag som kund vara ypperligt trevlig, artig och tillmötesgående på ett helt annat sätt.
Syrran brukar uppmana mig att le och vara lite trevlig – och jag har aldrig fattat varför….

En annan aspekt som jag reflekterade över efter programmet:
VD:n gav olika ”gåvor” till de anställda som deltagit, dessa var på olika nivåer och av olika slag – alla anställda var oerhört tacksamma för de nya möjligheter de fick till skänks.
Jag som svensk har en annan mentalitet, direkt så tänkte jag ”att det där är ju en droppe i havet” av vad denne chef  har i förmögenhet. Bara  ”smulor från den riken mannens bord” typ.

Vi svenskar, generellt och kulturellt sätt, ser oftare vad vi inte fick, vad andra fick, vad vi hellre velat få – oavsett vad det gäller.
Vi tar mer för givet. Vårt samhällssystem är inte byggt på att vi ska behöva kämpa oss fram, görandes vårt yttersta hela tiden. Vi kan leva i slentrian eller faktiskt ”skita i allt” (ett uttryck som en amerikan finner oerhört vulgärt btw) – det löser sig ändå. Någon annan löser det åt oss, samhället ställer upp typ.

Ändå är vi inte nöjda med de lösningar samhället ger…

Vi har ”rätt till” skolgång, utbildning, bostad, bidrag, jobb, a-kassa, sjukpenning, socialbidrag, semester, studiebidrag, underhållsbidrag osv, osv. Våra rättigheter sinar aldrig och våra skyldigheter kan vi ”skita i” både de mot oss själva och mot samhället – rättigheterna fortsätter att vara våra privilegier som svenskar.

Jag är inte EMOT det svenska systemet.
Inte alls.
Jag är heller inte FÖR det amerikanska systemet.
Men plötsligt har det gått upp för mig att bägge systemen har brister och skapar utslagning av människor, fast på olika sätt. Utarmar samhället – på olika sätt.

Jag kan även tydligare se att det pågår kulturkrockar av detta slag inom min egen familj. De i familjen som bor i USA och har de amerikanska tänket tar illa vid sig och undrar sannolikt hur vi svenskboende/svensktänkande är funtade *ler*. Och vi svenskboende, med alla våra självklara rättigheter och vår brist på tacksamhet och artighet förstår ingenting.
Vi kliver inte per automatik upp i varandras utsiktstorn ;-)

När jag reser till USA för att hälsa på familjen nu i september så vill jag resa med nya ögon – försöka kika ut från ett annat utsiktstorn och göra mitt bästa för att tvätta bort mina fördomar.

Med öppna ögon, öppet sinne och med öppet hjärta

About these ads
One Comment leave one →
  1. Martin permalink
    13 augusti 2012 06:29

    Hej!

    roligt att läsa! Har precis haft besök av en familj amerikaner. Jösses vilken skillnad på oss!

    Med vänlig hälsning,
    Martin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 251 andra följare

%d bloggers like this: