Skip to content

Förklaringsmodell för Firbomyalgi o värkbehandling

11 januari 2011

Jag läste en artikel, i tidningen Doktorn nr 3 2010, där läkaren Bo Fråst, allmänmedicinare med inriktning på Fibromylagi utvecklar ämnet o sina tankar på behandling. Han förklarar Fibromyalgi via Elisabeth Hansson o Lars Rönnbäcks syndromteori:

Fibromyalgi beror på en överbelastning i vissa delar av hjärnan, en neurologisk störning som påverkar det centrala nervsystemet.
Varje stund går en mängd signaler från kroppen, sinnesorganen, medvetandet o känslolivet in o ut från hjärnan. Dessa signaler är helt naturliga o passerar ett bestämt antal centra, ”filter”.
Om man är född med extra känsliga ”filter” kan mängden information till slut bli så stor att ”filtren” överbelastas o nedsätts i sin funktion.
Hjärnans celler orkar inte städa bort restprodukter (transmittorsubstanser) o signalbrus uppstår i filtren. Hjärnan får då svårt att skicka exakta signaler o blir på sikt uttröttad p g a all extra energi som går åt för att försöka överrösta signalbruset.
Systemet o individen kommer därmed i obalans.

Inte så konstigt egentligen.
Jämför med hur det är att besöka ett dagis eller en lågstadieklass en dag, då alla försöker överrösta varandra…. i alla fall jag blir helt slut i huvudet.

Bo Fråst anser att främst två typer av personer  drabbas av Fibromyalgi:

  • De som utsatts för alltför stor psykisk o fysisk påfrestning
  • De som tar på sig mycket ansvar

Trots detta kämpar personerna vidare, men deras överbelastade själar finner inte rum till läkning – till slut blir ångesten så kraftig att kroppen plötsligt utvecklar fibromyalgi.
Hos den uppoffrande personlighetstypen kan sjukdomen utlösas om hen känner ständig stress o oro o därtill har en känslighet i sina ”filter” i hjärnan.

Det låter väl ganska logiskt, tycker jag…hur vissa skulle födas med känsligare filter förklarar han inte. Jag har svårt att tro att det är ”karma” han menar *ler*. Men om vi tänker lite längre så kanske detta med ”föds med” är en förenkling (?) vi växer ju alla upp lär oss olika saker på vägen. En del lär sig att ta extrem mycket ansvar… o eller utsätts för stora trauman… vilket förstås bör kunna ge en känslighet i ”filtren” med tiden. Fibromyalgi är ingen barndiagnos, den kommer först i vuxen kropp (?)

Dr Bo Fråst anser att den finns en läkemedels ”trappa” vid fibromyalgi.

  • Vid lindriga symptom förskriver han Tramadol
  • Nästa grupp Lyrica/Neurontin.
  • Grupp tre får t ex Cymbalta eller Efexor (typ antidepressiva) som kan öka signalkapaciteten i hjärnan.
  • Den sista o svåraste gruppen får morfinpreparat (som en sista lösning, om inget annat hjälper – o dessa bör endast tas för tillfälligt bruk…)

Jag bara undrar….

Vet Dr Bo Fråst att Tramadol gruppens preparat o Lyrica är oerhört vanligt o attraktivt i missbrukarleden??? Vet han att Neurontin är på god väg att gå samma väg???
Att morfin är starkt beroendeframkallande misstänker jag att han som läkare känner till.

De två patienter som kommer till tals i artikeln, en man o en kvinna, uttalar sig om läkemedlen att de i möjligaste mån försöker undvika receptbelagd medicinering.
Mannen då preparaten gör honom avtrubbad… Däremot upplever han sig hjälpt av akupunktur som ger honom en känsla av lugn o att vara fylld med energi.
Kvinnan berättar att hon använder sig av mindfullness o tränar andnings qi gong:

Efteråt är jag som en ny människa

Jag bara undrar… är det inte dags för svensk sjukvård att forska på de alternativa metoderna för behandling. De två personlighetstyperna som Bo Fråsth, enligt artikeln, anser drabbas hårdast av Fibromyalgi blir sannolikt snarare stjälpt än hjälpt om de ovanpå Fibron får ett läkemedelsberoende. Just de personlighetstyperna skulle dessutom kunna tänkas ha en viss predisposition för beroende (?)

Själv misstänker jag att jag platsar i bägge dessa ”typer” o visst har jag fått höra ordet Fibro en o annan gång… Men jag bara vägrar! Jag tror att kroppen minns, de trauman vi går igenom sätter sina spår om vi inte bearbetar dem.
Som sjuksköterska är jag skolad i Västerländsk medicin o tankegångar – ändå använder jag mig, då det gäller min egen hälsa, till största del av Kinesisk medicin, qi gong o meditation. Jag vet med mig att vara oerhört försiktig med allt som har beroendepotential – från läkemedel till dataspel (*ler* – men det är sant i mitt fall)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

6 kommentarer leave one →
  1. Maria Andersson permalink
    18 juli 2012 14:52

    Varför är det alltid vi riktiga smärtpatienter som drabbas pga. att t ex Tradolan är populärt bland missbrukare som tar det i stora doser. Jag lider av fibromyalgi och har använt Tradolan 3×50 mg/dag under flera år och det har räddat livet på mig! Rätt använd är det ett effektivt läkemedel som skrivs ut mycket bland annat i USA just för fibromyalgia.
    Mvh
    Maria A.

    • 18 juli 2012 19:58

      Hej Maria, dessvärre är det så att du skulle få svåra abstinenssymptom under mycket lång tid om du försökte sluta med Tradolan.
      Det betyder inte att du inte behöver det, om det kan jag inte uttala mig, men din kropp ställs om av medicinen.
      Många läkemedelsberoende är ursprungligen smärtpatienter.
      Att bli beroende av preparatet betyder inte att personen per automatik är missbrukare – det är något annat.

      Faktiskt är det så att de flesta som utvecklar beroendesjukdomen på något sätt försökt lindra olika symptom med det preparat denne sedan utvecklar ett beroende till.
      Detta är fakta och handlar inte på något sätt om att skuldbelägga.

      Jag fortsätter att avråda från samtliga beroendeframkallande preparat – både privat och i mitt arbete som beroendesjuksköterska.

      • Bo Fråst permalink
        05 september 2014 08:16

        Hej Smultronets!

        Visst har du alldeles rätt i att vi måste ta risken för beroendeutveckling på allra största allvar.

        Som doktor använder jag därför beroendeframkallande läkemedel på ett sådant sätt att man inte får en beroendeutveckling.

        Du tvingas beakta ett antal förhållanden;
        1. Använd aldrig snabbverkande preparat – endast ”långsamma”!
        2. Undvik de höga doserna. Stanna helst ”halvvägs”!
        3. Du måste ALLTID göra ständiga uppehåll. Det är en kompromiss man är tvingad till när man använder beroendeframkallande läkemedel. Mina patienter använder dem 4-5 dagar i rad med 2-3 dagars uppehåll. Man får bra hjälp när man tar dem och ännu har inte en enda person drabbats av abstinens eller toleransutveckling på den regimen!
        4. Doktorn måste hålla en väldigt aktiv koll på hur de tas. Man måste räkna fram det datum när medicinen skall vara slut och innan dess kan man inte få mer.

        Då fungerar det! Dessutom har jag aldrig stött på någon fibromyalgi med missbrukstendens! Mycket märkligt – men så är det! Det är rent generellt en mycket stor skillnad på patienter med fibromyalgi och andra typer av sjukdomar enligt min uppfattning, även om undantag givetvis kan finnas. Man bör inte blanda ihop dessa kategorier. De ursprungliga smärtpatienterna som hänvisas till hade sannolikt klarat sig om man använt regimen ovan – men de får ju betala ett pris!

        Med vänlig hälsning
        Dr Bo Fråst

  2. 01 oktober 2012 17:34

    Nu är jag ”nybliven” fibro+ME-patient. Däremot har jag haft Bechterews i många år och ALLTID undrat varför andra med samma reumatiska sjukdom verkar kunna få bra smärtlindring från sjukvården.
    NSAID & paracetamol räcker inte för mig.
    Kan DEN kroniska värken ha gjort att fibron/ME:n utlöstes tillsist? Eller var det generna som bara väntade på att något skulle trycka på Play-knappen… I vår släkt har vi fibro minsann.
    När ME konstaterats fick jag ett par Norspan-plåster, lägsta styrkan och du kan inte ana vilken UNDERBAR känsla att efter 20 år (jag är 37) känna att all generell smärta (som jag alltid trott jag inbillat mig att jag har) bara försvann. Det var bara ländrygg, armbågar och fingrar som fortfarande värkte envist.

    Jag använder mig av andning, avslappning, tanke, röst, akupunktur, spikmatta och TENS i vanliga fall men att få ett par veckors paus, det var helt jävla fantastiskt!

    Jag har ännu inte vågat ta Tramadol på dagtid, vill inte veta hur de känns, om nätterna stökar de till i min hjärna att jag vaknar tröttare än när jag lade mig. Drömmarnas land med Tramadol är ingen dans på rosor i min kropp!

    Att både ha Bechterew (måste träna för att inte stelna) och ME/fibro (träning med minsta belastning gör att jag kraschar) är en lina att balansera på må jag säga! Nu är jag inte välsignad med aggressiva varianter men ändå, jag förstår om fibrosar vill ha Tramadol/Tradolan, ÄVEN om det är beroendeframkallande! Det finns ju ännu inget bot så för de flesta är det nog att leva livet eller gå i ide när de ställs inför beroendeframkallande preparat.

    • Bo Fråst permalink
      05 september 2014 08:36

      Hej Frida!

      Visst är det så. Man kan klara smärta som är både svår och plågsam – men inte hur länge som helst. Man påverkas slutligen i grunden och kan inte leva ett vanligt liv med acceptabel livskvalitet. Man får allt svårare och till slut kan det bli omöjligt att klara sin egen vardag, sin egen familj och ännu svårare att klara ett arbete om man inte får lindring.

      Tramadol har ansetts vara det enda morfininnehållande läkemedel som är rimligt att skriva ut till fibromyalgier. Det är inte korrekt! Jag undviker numer Tramadol så länge det går. Man får betydligt mindre bekymmer om man kan hålla den regim jag beskrivit till Smultronets ovan med hjälp av Norspan eller Oxycontin. Gabapentin (eller Lyrica – men det är dyrt) kan fungera alldeles utmärkt och är inte somatisk beroendeframkallande men missbrukare tycker om preparatet! Tyvärr fungerar det inte särskilt ofta i praktiken. Många kolleger har uppfattat verkligheten så att morfinpreparat fungerar dåligt. Det är inte heller korrekt. Det finns en grupp som inte tål morfin och då måste vi avstå. I övrigt tycks näst intill alla fungera bättre med morfinpreparat men det krävs aktiva säkerhetsåtgärder (se mitt svar till Smultronets) för att få det att fungera på längre sikt utan bekymmer med tillvänjning.

      Krama barnen!
      Bosse

  3. Annikavk permalink
    12 november 2014 14:16

    Hej Bo Fråst. Vart tog du vägen när man behövde dig? Jag träffade dig i Sölvesborg tidigare. Blir inte trodd av någon annan läkare. Snälla vart vänder jag mig? Kram Annika Kuisma sölvesborg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 257 andra följare

%d bloggare gillar detta: