Hoppa till innehåll

Varför är du alltid så stylad??

27 augusti 2010

Jag har ett intressant jobb som sjuksköterska där jag träffar ganska många människor. En del möten blir bra, andra blir mindre bra. Utmaningen är för mig alltid att vara helt o fullt närvarande för den patient jag för stunden möter, vare sig det är per telefon eller i r l. Nyligen hade jag en patient som var oerhört avigt inställd till sjukvården, som upplevt för många svek o kränkningar. Detta är inget okänt fenomen för mig… har ibland skrivit av mig här på bloggen då jag mött vårdpersonal som behandlat mig som ett objekt, som kränkt mig då jag varit som svagast. Kanske är jag extra känslig då jag är patient p g a att jag själv är i branschen (?)

Denna gång lyckades jag med mötet, det tog lite tid men vi kunde börja bygga upp ett nytt samspel, en ny vårdallians, en ny tillit. Skört o bräckligt förstås, ingen plats för nya snara svek, löften är heliga o missar jag något vet jag att jag snabbt o ärligt måste be om ursäkt.

När vi så haft ett antal kontakter per telefon emellan så träffades vi igen i slutet på förra veckan för en uppföljning. Då kommer den söta frågan:

Han:  -Varför är du alltid så stylad?

Jag:  – Oj, för att jag börjar bli gammal tror jag, du vet jag är ju farmor redan….

Efteråt reflekterade jag lite över detta. Är det så andra ser mig nu? Hon den där 40 åringen som alltid är sminkad o fixad i håret… som verkar ha fått åldernoja….

Jag är allt lite känslig på detta, jag har tidigare skrivit om min vägran att göra mig till för en man – jag tycker att jag gör det för min egen skull. Lite som att ta på mig den professionella rollen då jag går till jobbet… på semestern fixade jag bara till mig en gång – det var då jag gick på krogen för första gången på 12 år. På helgerna lyfter jag inte ett finger för att fixa till mig, inget smink, ingen hårstyling. Jag jobbar aktivt med min nya klädstil, att inte klä mig så sjaskigt längre o att våga ha färger som framhäver mig själv – som gör att jag syns.

Är det åldernoja? Är det 40 års kris? Eller är det bara en sund utveckling, att jag äntligen accepterar min kvinnlighet o mig själv både till kropp o själ?

Den som lever får se – o lever gör jag, en dag i taget. Jag vill inte vara en ”patetisk tant” bara försöka ta mig själv lite mer på allvar o våga synas – stolt för den jag är

Nu har jag dragit ner på stylandet av mig själv, lite smink varje morgon men ingen mer hårstyling till vardags o jobb. Det spar faktiskt lite tid också som jag tacksamt njuter av snoozandes i sängen eller vid frukostbordet ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

About these ads
Inga kommentarer ännu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 242 andra följare

%d bloggers like this: