Skip to content

Kärlek – Trygghet – Kåthet (lust att leva)

21 augusti 2015

Jag tänker att kärlek har sin motsats i rädsla

Många av oss lär att kärlek har sin motsats i hat
Jag tror inte detta är en sanning
Mer ett ytligt sätt att se

Kärlek för mig innefattar att vilja någons bästa
Att möta denne någon i närvaro
Att acceptera denne någon som hen är
Utan att lägga in mina egna önskningar eller värderingar
Utan att döma
Skapar trygghet

Rädsla tillsammans med okunskap om sig själv eller den andre
Medveten eller omedveten
Oförmåga att möta i närvaro
Oförmåga till acceptans
Oförmåga till ärlighet
Intention att ge hen min egen riktning i livet
Leder till dom över den andre

Kan leda till hat?
Leder till avstånd
Leder till förlust

Den osynliga rädslan
Inför det okända skapar otrygghet
Den som inte vill uttalas
Den som inte vill ses
Den som inte vill kännas vid
Den som skapar ickenärvaro och ickeacceptans

Kan leda till hat?
Leder till avstånd
Leder till förlust

———————-

I förmiddags lyssnade jag på ‘100%-podden möter Fredrik Swahn’  där förmedlades tre ledord:

Kärlek – Trygghet – Kåthet (lust att leva)

Tack! De ledorden slog an i min själ <3

 

 

 

 

 

Hmmm, cykelväxt?

13 augusti 2015

image

Borde nog rensa bort…

Men tycker det är vackert ;-)

Tur jag har en cykel utan växtlighet :-)

Aktuell tanke…

04 augusti 2015

image

Jupp :-)

27 juli 2015

image

Det är inget fel på mig – jag har bara missat att leka!

21 juli 2015

Jag har i många år trott – att det är något slags fel på mig… någon slags lindrig autismspektrum, typ.
Vilket jag skrivit en hel del om här på bloggen, som ett sätt att förklara för mig själv och förstå.
Som ett sätt att slå lite mindre på mig själv i min egen oförmåga, min egen osäkerhet.
Eftersom jag hela mitt liv upplevt mig ha svårigheter med att tolka andra i social samvaro.
Sociala koder, tonlägen, gester, underförstådda budskap o s v

Det enda jag har någorlunda koll på är ironi och sarkasm – i detta har jag god träning.

Jag har undvikit fikaraster, luncher, after works, middagar, fester och firande av olika slag.
Allt det där sociala småpratet, kittet, som fyller viktiga funktioner i det sociala livet,
har jag undvikit då det fyllt mig med osäkerhet, fått mig att känna mig obekväm.

Ett slags dolt socialt handikapp alltså, som påverkat mig mycket i min vardag,
i det sociala livet och i arbetslivet,
fått mig att känna utanförskap och förstärkt tanken att jag skulle vara annorlunda.
Under kursen på Mullingstorp som jag skrev om här,
slogs jag omkull av mina känslor då en lekfull meditation (Breathing into Life av Devapath) presenterades.
Jag bara kunde inte delta
Rädsla, osäkerhet, sorg och skam övermannade mig.
Jag klev rätt ner i bråddjupet av självförakt och värdelöshet.

Efter ett par timmars egen inre process bad jag en terapeut om stöd.
Hittade hanterbarhet igen.
Men kände mig liten, ensam och full av skam.

Sedan dess har jag letat i min själ, letat i min minnesbank, grunnat och känt in.

Hur lekte jag som liten?
När lekte jag och när slutade jag leka?
När kände jag mig skrattad åt?

Sen kom den så naturliga meningen i ett samtal:
”Det är genom lek barn lär sig socialt samspel”

Det är logiskt: Att leka ger sociala färdigheter.
Att inte leka ger brister i sociala färdigheter.

Det är alltså inget fel på mig!
Det har aldrig varit något fel på mig!
Jag har ingen autismspektrumstörning eller asperger!
Har aldrig haft det!

IMG_20150718_195857

Jag var ett barn som av olika anledningar inte kunde och inte hade möjlighet att leka tillräckligt.

Alla har vi haft olika förutsättningar i livet.
Att inse detta kan hjälpa mig att sluta slå på mig själv.
Att inse detta kan hjälpa mig att istället känna medkänsla med mig själv.
Att istället kunna välja att ta hand om det inre barnet som ännu bor i min kropp och själ.

Nu kan jag göra aktiva val.
Jag kan välja att agera – välja att leka – lite i taget,
varsam hitta arenor av gemenskap i trygga miljöer, med för mig trygga vänner.
Jag kan, lite i taget, minska det automatiska reagerandet
som leder till den gamla responsen ”bättre fly än illa fäkta”.

Jag väljer att leka.
Att känna in min lekfullhet och njuta av den.

Jag vill öva på att skratta.
Jag vill öva på att känna mig som ”en i gänget”
Jag vill öva på att känna gemenskap med familj, vänner och arbetskamrater.

Allt är som det ska. Allt blir som det ska.

Jag känner stor tacksamhet för bråddjupet som öppnades.
För stödet jag bad om – övning ger färdighet även i detta.
För stödet jag fick <3
För insikten som landade.
För medkänslan med mig själv som öppnades.

Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom…

21 juli 2015

9789127110052_200_det-ar-aldrig-for-sent-att-fa-en-lycklig-barndom_pocketÄr titeln på en bok av Ben Furman som jag fick tipset att läsa för en mängd år sedan.
Jag minns att jag blev lite upprörd och frågande över titeln då men ändå läste boken.
Jag minns inget av innehållet mer än att jag inte fattade hur det skulle gå till (?) hur de menade (?) och hur jag någonsin skulle kunna reparera mig själv med hjälp av en bok.

Den är kanske bra (?)
Kanske läser jag om den en dag i framtiden (?)
Nu då jag fått ett annat perspektiv på möjligheterna.

Inte tack vare denna bok eller tack vare någon annan bok, och jag erkänner att jag läst mååånga självhjälps och insiktsböcker…

Min livsresa är kringelikrokig, kan tyckas.

Men nu har något nytt landat i mig. En ny ”story”, en ny barndom :-)

Jag har precis varit på Kursgården Mullingstorp – steg 2 – och tacksamheten är stor.

Jag hade med mig ett gäng bilder till kursen. Precis som jag instruerats.
Bilder som väckte min ångest, som jag knappt orkade titta på.
Ett par dagar in i kursen fick de komma upp på väggen vid min säng, bli mina fina följeslagare.
Sedan insåg jag att jag endast tagit med mig bilder som passade min ”story” av jobbiga barndomsminnen…
Jag insåg att jag sorterat bort alla de fina, vackra bilderna av barndomen.
Tacksamhetstankar till Byron Katie ”Vem skulle du vara utan din berättelse” (utan din ”story”)

Jag har på Mullingstorp fått hjälp återerövra min barndom.
Jag har vänt min ”story”.
Jag har levt ut, jag har känt in.

Jag håller på att landa, stilla och varsamt.
Jag tar hand om den lilla tösen i mitt inre.
Minns och känner ihåg värmen, vad som är nyskapat och vad som är från förr blir mindre viktigt.

Det är gott för min kropp och själ att få en ny ”story” <3

IMG_20150720_100950DSC_0540

02 juli 2015

Djupt landar insikter i min själ dessa dagar.

Om det inre barnets rädslor.
Som blev automatiska självuppfyllande sanningar och livsmönster.

Djup var sorgen innan jag kunde se sambanden.

Djup var tacksamheten då jag blev mött och hållen,
efter att ha sett och delat med kärleken.

Allt är som det ska i mitt liv.

En dag i taget, här och nu.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 167 andra följare