Äntligen vitt ute – nu bjuder jag på en SOMMARDOFT :-)
Som jag längtat efter snön denna låååånga höst.
Enligt min mening är inte hösten slut förens den rejäla kylan infinner sig och tar kål på höststormarna… än har den inte kommit – kylan alltså, som gör att hösten övergår i vinter.
Det har pudrats vitt i Uppsala vid några enstaka tillfällen, men smält bort lika fort igen.
Nu litar jag inte längre på att det kommer att bli ”en riktigt vinter”
Nu längtar jag istället efter värme, fågelkvitter och blomdoft:
Funderar på att dra mot varmare breddgrader ett par veckor…
Vill ha sand mellan tårna och känna de ljumma vindarna, blomdoften och fågelsången 
Jag är en modig kärleksfull kvinna!
Jag övar mig
vågar
testar mina gränser
prövar vart jag står
—–
Istället för att smita
fega ur och ge upp
Det är hög tid nu
i mitt liv
att finna nya vägar
funktionella vägar
till god kommunikation
—–
Att känna in
och stå för
mina behov
kontra dina
—–
Vad vill jag? Vad vill du?
Vad behöver jag? Vad behöver du?
Vad önskar jag? Vad önskar du?
Vad kan jag få? Vad kan du få?
—–
Att våga syna och synka
i mötet Här och Nu
Inte i framtid
inte i drömbilder
inte i fantasier
—–
Jag gläds och jublar
över ännu ett steg på vägen
in i nuet och närvaron
in i mig själv
in i dig?
Ett ljus i mörkret
Jag var till pappas udde ikväll och tände mitt minnesljus i mörkret – 13 år har passerat.
Älskad och saknad, i drömmen om att ha fått lära känna… Alltid i mitt hjärta
Egen tid…
… har lyst med sin frånvaro alltför länge nu.
Ni vet den där tiden då jag får sitta vid datorn och fippla, skriva, redigera bilder och videosnuttar på barbarnet.
Den där ljuvliga tiden då jag får tangentbordsjogga, helt utifrån mina egna tankar, känslor och funderingar.
Då jag får blogga fritt ur hjärtat
Abstinens fasen gick över förvånansvärt fort, men saknaden har gnagt som en ständigt närvarande längtan – ett sug efter skrivandets glädje och frihet.
Som tur är får jag skriva en hel del på jobbet, formulera mig, vrida och vända på orden. Men det är då andras tankar, känslor och upplevelser jag får försöka sätta ord på, strukturera upp och bena ut.
Det inre djupa i mig behöver också få ta sig uttryck, inte bara i förgängliga talade ord.
Jag behöver det skrivna ordet, att få vända tillbaka till, stöta och blöta.
Utvecklas av, i och med.
