Skip to content

Status Quo

23 oktober 2014

Tanken som löper i min trötta hjärna ikväll:

Om man tänker som man alltid tänkt…
Så kommer man göra som man alltid gjort…
Då kommer det att bli som det alltid blivit…

Trött på motstånd mot nytänkande
Trött på motstånd mot nya sätt
Trött på Status Quo

Jag vill leva livet fullt ut!
Jag vill utvecklas varje dag!

Rädsla är kärlekens motsats… (har jag hört…)
Jag tror det är sant <3 även i arbetslivet

Integrering pågår

Dags att välja mina strider
Dags att våga och vilja
Att var mig själv och lyssna inåt
Att stå upp för mina behov
Att vila i mig och släppa taget

Jag vill leva i kärlek och tacksamhet – varje dag <3

Som en skadskjuten kråka…

31 augusti 2014

Idag insåg jag en ny liten detalj i detta, för mig, så viktiga ämne.

Jag har hela mitt vuxna liv övat mig på detta.
Att vara saklig.
Att inte gå till personangrepp.
Att skilja på dessa två, i en diskussion så närliggande, skeenden.

Övat mig på att hålla huvudet kallt.
Att vara korrekt.

Idag insåg jag min inre poäng.
Hur och varför detta är så oerhört viktigt i mitt liv.

Då jag håller mig till sak,
oavsett på vilket sätt jag framför ämnet,
oavsett vilket ämne det är.
– och blir bemött i person -
då någon snäser av mig eller blir uppretad/arg/irriterad
då tolkar min inre automatik det som ett personangrepp.

Den automatiska tolkningen som väcks i mig
är inte saklig
är inte adekvat
är inte rimlig
det handlar inte längre om ämnet
det handlar inte längre om sak

Det som drabbas är min existens
Mitt jag – den jag är -
Inte vad jag gjort/inte gjort, sagt/inte sagt, tänkt/inte tänkt, känt/inte känt
Inga verb i världen får plats…

Per automatik blir JAG fel,
ÄR fel då jag angrips som person.

Plötsligt går den rättframma, modiga och ärliga,
kvinnan – som är jag – upp i rök.
Kvar står ett trasigt barn
…som en skadskjuten kråka…

Jag ser personen stint i ögonen
Möter Här och Nu
för att dölja det skälvande inre barnet
(för att dölja rädsla, sorg och skam)

Sätter ord på vreden jag avläser i den andre
Backar och ber om ursäkt
Ännu rättfram och rakt
men som ett skälvande barn i hjärtegropen

Taggen sätter sig fast i själen.
Sakfrågan försvinner

Jag gör avkall på mig själv
På min integiritet
På min åsikt
Ber om ursäkt för hela mig

Plötsligt konfikträdd
Plötsligt non-exisstent

Mitt i den modiga, ärliga, rättframma kvinnan
finns en skadskjuten kråka
också en del av mitt själv

Kommer inte åt min blogg:-(

09 juli 2014

Morrar lätt… ”något stör för närvarande din säkra anslutning…” ”byt till ett nytt nätverk. Om du anslutit till ett nytt wifi nätverk nyligen slutför du inloggningen innan du läser in sidan igen”
Den hävdar att google Chrome skyddar min integritet…för att jag kanske är en angripare och vill ha en säker anslutning.

Suck!!! Tips någon? Datanörden i mig tycks ha gått i pension. ..

Acceptans då tvivlen hälsar på

16 mars 2014

På förmiddagen kom tankar av tvivel på besök
Tvivel om min duglighet
Väckta, som så ofta, av den gamla vanan
att jämföra mig själv med andra
Som tycks vara så mycket bättre ;-)
som tycks så mycket – i de besökande tankarna -

Tankar

Det är gott att jag numera ganska omgående kan observera mig själv
Ställa mig lite vid sidan om och spana in i kvinnan som är jag
Lyssna på tankarna jag tänker med lite distans
Le kärleksfullt och medkännande åt mig själv
Åt den gamla vanan att slå hårt
med tankar som gör ont
som väcker känslor av att vara fel, av utanförskap och sorg

Av misstag (?) startade jag Deepack Chopra på min spotify:

Accetans and Trust – Deepack Chopra

Sen log jag igen
Tackade universum för vinken <3

Idag accepterar jag mig själv – sådan jag är
Jag bekräftar att jag är en vacker person – sådan jag är

Idag accepterar jag mig själv – sådan jag är
Jag bekräftar att jag är en underbar person – sådan jag är

Idag accepterar jag mig själv – sådan jag är
Jag älskar mig själv – sådan jag är

Idag säger jag till den eviga gudomligheten – mysteriet vi kallar ”Gud” – 
Tack Gud för skapandet av mig – sådan jag är

Med denna vetskap ser jag världen – sådan den är
Jag accepterar världen – sådan den är

I klarheten av denna medvetenhet – känner jag frid, harmoni, glädje och kärlek…

 

Ännu vilar en känsla av sorgsenhet i min själ
Efter känslosvallet tankarna väckte
Tankar som tänktes mig
Som väckte det slumrande inre barnet
fick halsen att snöras ihop

Uppgivenheten att vara fel

Tänker på gårdagens samtal
Om födelsetemat
Det första budskapet
Anar jag en insikt i min själs djup?

 

Lättväckt trauma väckte sorg i min själ

22 februari 2014

En vanlig fredagskväll
En vanlig soffa
En vanlig film på TV:n

En egentligen ganska banal film
smått löjlig i sin absurditet
Antagligen tillåten från 11 år

Killers

Men så kom där ett antal scener
Då huvudrollsinnehavaren
attackerades i sitt hem
Plötsligt och oväntat
Attackerades med kniv
Ett dödligt hot

Min kropp fylldes med adrenalin
Paralyserad och beredd att fly
Mina ögon tårades
Själen vrålade

Jag svalde
Vände mig bort
Höll ihop mig
Höll tillbaka

Skrämd över hur lättväckt mitt trauma är
Hur själen bär på sina sår
Lättblödande
Hur sårbar jag är
Mer än tio år senare

Strupen snörs ihop
Även idag
Gång på gång
Kroppen spänd till bristningsgräns
Migränen bultande

Behöver en famn
att vila i
att gråta i
att få landa i trygghet

Inser att jag gärna vill att någon annan ger mig denna famn
Inser att jag själv behöver erbjuda mig själv denna famn
Inser att jag behöver finnas där för mig själv
Här och nu
Alltid

Ge trygghet och förståelse
Ge acceptans

Hålla om den kvinnan som är jag
Här och nu
Alltid

Idag är den första dagen…

21 november 2013

….på resten av mitt liv…

IMG_9100logga

Liten bror gav mig dessa ord
att begrunda och meditera kring:
”-Jag fattar de rätta besluten
och vilar i dem”

Jag har övat mig i mod
Jag har övat mig i tillit

Tagit steget rätt ut i luften:
Sagt upp min bostad
utan att ha klart med en ny
Begärt tjänstledigt
utan att ha klart med ett nytt jobb

Jag har vågat lita på livet
Vågat lita på kärleken
Vågat tro att det är möjligt
Vågat tro att jag är värd det

Jag fylls av tacksamhet
av en stor kärlek

Jag kan börja räkna ner
Den 1 februari är snart här

Allt är som det ska i mitt liv!!!

07 november 2013

Kroppen spelar mig ett och annat spratt… :-)

Igår kände jag mig stel, stapplig öm, den ville inte samarbeta. Då jag ändå körde 50mil hade jag tid att ta hand om muskler och muskelfästen, klämma och trycka.

I förmiddags trodde jag inte jag skulle klara 200m, då höger knä inte ville samarbeta alls.
Jag tryckte och knackade på det i varje gathörn.

Nu har jag promenerat 1,3 mil… runt Göteborgs östra stadsdelar.
Rörandes varje liten led för att öka flöde och cirkulation.

Trött men smärtfri!

Lycklig i kropp och själ <3

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 257 andra följare